sternocleidomastoideus.blogg.se

Nattliga tankar

Kategori: Allmänt

Jag kan som vanligt inte sova fast jag tror att jag är trött, så jag tänkte knåpa ihop ett litet inlägg istället om en sak som jag har funderat mycket på den senaste tiden. Vikt och kroppsbild.
 
Jag blir så himla ledsen när jag hör om folk, framför allt via representanter från det kvinnliga könet, om att de inte känner sig fina eller bekväma i sina kroppar. Jag har aldrig direkt haft några problem med min egen kroppsbild och känner mig överlag rätt nöjd med min kropp som helhet, trots att det antagligen aldrig går att komma ifrån att det finns småsaker som jag skulle vilja ändra på. Därför kan jag bara föreställa mig hur otroligt betungande det måste vara att titta på sig själv och inte kunna känna sig fin.
 
I mina ögon så finns det inte en definition på vad som är fint eller vackert. Vacker är den som är känner sig vacker, och det finns ju inget som kan ta ifrån en person det. Därför tycker jag också att det är så himla synd när folk helt utan eftertanke postar bilder på facebook, där det står att "kurviga kvinnor är riktiga kvinnor" och liknande. Så otroligt idiotiskt. Det är ungefär som att säga att alla som inte är blondiner är fula. Jag förstår inte vitsen med att försöka trycka ned kvinnor (eller personer överhuvudtaget) med en viss kroppstyp eller ett visst utseende, till förmån för en annan. Samma sak skulle självklart gälla om någon la upp en bild där samma sak stod om smala kvinnor, fast det finns väl knappast någon som skulle våga göra det.
 
Jag tror att kvinnor som postar sådana bilder är missnöjda med sin egen kropp och därför kanske helt omedvetet försöker trycka ned folk som inte ser ut som dem. Män som lägger upp såna bilder måste helt enkelt vara korkade. Det finns någon därute, en osäker person med dålig självuppfattning, som kommer att ta åt sig av den bilden och må dåligt över den. Det finns folk som blir sårade av sådana bilder. Internetmobbning. Det är sorgligt att vuxna människor inte har förmåga till mer eftertanke. Man får fan tänka sig för innan man lägger ut bilder om hur "alla" bör se ut eller hur "alla" bör vara. Det finns så mycket som är fint, och jag förstår inte varför man ska vara inskränkt och utgå från att det bara finns ett sätt som är rätt.
 
Godnatt!
 

Veckans moraltant

Kategori: Allmänt

Jag har börjat inse att jag är minst lika mycket moraltant i labbsalen som jag är när det kommer till sopsortering. Bland det värsta jag vet är när folk sorterar fel, för det kan ju egentligen inte bero på något annat än ren lathet. Sopmarodörer! Det slutar alltid med att jag står och plockar bland gamla äckliga plastförpackningar i insamlingen i korridoren. Att komma dragandes med argument som att man inte orkar håller inte, speciellt i en stad som Umeå där det är så lätt att källsortera. Det är en så enkel sak att göra för miljön, så jag kan verkligen inte förstå vissa människors oengagemang.
 
Lite samma sak gäller i labbsalen. Hur in i helvete svårt ska det vara att fatta att man inte slänger kontaminerade handskar i soptunnan? Jag känner mig något patetisk som hakar upp mig på en sån sak, men det var i princip det första labbassarna sa till oss. Ändå fortsätter folk att slänga handskar i soptunnan. Glömmer att stänga dörren till värmerummet. Glömmer bort gruppnumret och glömmer bort att säga ja på uppropet. Ja, jag/fröken Virrig själv kanske inte är rätt person att komma med några pekpinnar, men jag blir så less på att folk inte kan ta till sig av enkla instruktioner. 
 
I övrigt vet jag inte om jag har fått ut så mycket av labbarna, förutom att jag har blivit sjukt bra på att uppskatta mängden vätska i ett eppendorfrör bara genom att titta på det. Kan ju alltid vara bra att kunna liksom. Partytrick. I övrigt känns det mest som en övning i att lära sig läsa instruktioner. Förra veckan gjorde vi en labb där bara instruktionerna var på 15 sidor. Snark. Den här fredagsftermiddagen har spenderats med att svabba omkring bakterier i bloddroppar och jästdroppar och fylla i en massa plus i en tabell. Ungefär lika upphetsande som det låter.    
 
Det är en fantastisk mängd särskrivningar i labbgenomgångarna också. Blev nästan lite imponerad av den här: Värd cellens yt receptorer. Två särskrivningar på två ord. Way to go!!! 

Skidor och skalbaggar

Kategori: Allmänt

Jag vet inte var mitt huvud har varit de senaste dagarna. Nog för att jag vet att mitt habitualtillstånd är lika med lätt förvirrad, men jag tycker ändå att det har varit värre än vanligt den senaste veckan. Min första skidsemester någonsin var total katastrof, och jag skulle antagligen kunna skriva en hel bok enbart om hur jag tappade bort en stav och lämnade tillbaka tre stycken till skiduthyrningen, eller om hur jag råkade stjäla ett par skidor och lämnade tillbaka två par. Det sjukaste är att jag "åkte omkring" (aka plogade mig som bara den nedför de gröna backarna) på ett par stulna skidor en hel dag utan att ens reagera på att de såg annorlunda ut eller inte satt helt perfekt. Snubbens min när jag slängde upp skidorna på disken i skiduthyrningen och han stammade fram att "det här är inte våra skidor" och "det här har nog aldrig hänt förut" medan jag kontrade med att "jag tycker att alla skidor ser likadana ut" är helt obeskrivlig. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag valde att skratta. Jag skrattar fortfarande varje gång jag tänker på hans minst sagt frågande min. 
 
Resten av veckan har fortsatt i samma förvirrade tillstånd. Varenda jävla dag den här veckan har jag lyckats spilla te/kaffe på mina nya, fräscha, ljusa vårjeans. Jag har satt på mig min ryggsäck upp-och-ned flera gånger, så att innehållet har trillat ut. Jag har varit ungefär 2 mm från att råka sticka in en kniv rätt in i min stackars korridorgrannes rumpa. Jag har dragit på vad jag har utgått ifrån har varit lypsyl på läpparna, och insett att det i själva verket är svart läppstift (ja, jag har av outgrundliga anledningar svart läppstift i min ryggsäck). Jag har suttit under denna fredagseftermiddags föreläsningar och antecknat på helt fel slides (jag tyckte att de såg likadana ut, men det var de inte). Måste dock säga att det sistnämnda mest berodde på att jag blev något ofokuserad då min käre vän ställde frågan som vi alla har funderat på: "vad är det för syfte med att skalbaggar bajsar?" och för att resten av föreläsningen mest handlade om hur man drar ut 8 meter långa bandmaskar ur rumpan och parasiter som äter upp ansikten. (Om någon undrar över svaret på bajsfrågan så svarade ST-läkaren att det är för att skalbaggarna tycker om det). 
 
Nu är jag lite smålullig, efter att ha slagit till på en hamburgertallrik + öl för 99 spänn. Det finns så många fördelar med att bo i en studentstad, insåg jag precis. Fast att gå och försöka införskaffa ett födelsedagskort till sin pappa när man är salongis är ungefär lika klokt som att gå och handla mat när man är vrålhungrig. Fick för mig att det var en jätterolig idé att köpa ett kort med en gris på, med texten "glamourgirl". Herregud. Dessa fredagseftermiddagar alltså. 
 
 
Jag och mina stulna skidor!
 
 
 
Lapporten.
 
 

PU

Kategori: Allmänt

Längs med hela läkarlinjen här i Umeå löper en kurs som heter PU. Det står för professionell utveckling men skulle lika gärna kunna stå för personlig utveckling. För det känns ju faktiskt som att de två går hand i hand. Jag tycker att den här kursen under tidigare terminer inte har gett mig något alls; vi har typ intervjuat patienter, flängt med en läkare under en dag, lyssnat till rabiata radikalfeminister, suttit och slängt ur oss slitna självklarheter på gruppträffarna och skrivit inlämningsuppgifter där klyschorna bara har staplats på varandra. Inte så givande i mina ögon. Det som har varit kul har ju varit den kliniska kontakten, men för mig som mer eller mindre är uppvuxen på Stockholms olika sjukhus (dit min mamma alltid tog med mig som barn, där jag uttråkad och febrig fick flänga mellan röntgenronder och olika undersökningsrum) och som har jobbat inom sjukvården i flera år har inte det heller varit superexcalterande. Jag har helt enkelt varit ganska kritisk gentemot PU, ända fram tills idag.
 
Idag hade vi en otroligt bra föreläsning med ganska mycket interaktiva moment, på temat kommunikation, makt, konflikthantering och blablabla allt det där. Jag brukar ha sjukt svårt att fokusera på vad föreläsare säger, men idag satt jag verkligen som klistrad. Det var så jäkla bra, och hon (föreläsaren) lyckades väcka många tankar hos mig och närma sig ömma punkter som jag själv knappt vågar beröra. Hon fick mig verkligen att inse hur viktigt det är att man har god självkännedom och jobbar med sig själv och sitt eget bagage, för att kunna bemöta andra personer (som patienter) på ett bra sätt. Som hon sa, så möter man alltid bara sig själv, och sina egna föreställningar. Man för över sig själv på andra. 
 
Det känns som att den här utbildningen verkligen medför bra förutsättningar för att jobba med sig själv, och jag börjar inse vilken lång väg jag har att vandra. Jag känner ju inte mig själv. Jag har börjat tänka på ett helt annat sätt kring mig själv sedan jag flyttade till Umeå, kanske dels beroende på utbildningen men även till stor del beroende på alla dessa samtal med resonerande och tänkande människor. Folk här har har lett mig på rätt tankespår, och fått mig att komma ett steg närmare insikt kring vad som har format mig och den jag är. Termin 5 kommer vi att ha psykologsamtal och jag ser fram emot det så himla mycket. Eller ja, det är ju klart att det är sjukt läskigt att konfrontera och rannsaka sig själv, men jag vet att jag behöver det. Jag tror att alla behöver det; alla människor borde gå i terapi någon gång i sitt liv bara för att det är så himla nyttigt. Jag vet redan nu tusen saker som jag vill ta upp. Det kanske låter knäppt att se fram emot en sån grej, men det kanske är det här som är definitionen på att bli vuxen? Självkännedom. 

Det går ganska bra nu

Kategori: Allmänt

Den här kursen innefattar (till min stora förtret) väldigt mycket labbar, och idag kom vi igång med dem. Eller kom igång och kom igång, vi gjorde typ ett utstryk av bakterier på agar. Inte superavancerat direkt, men jag kan ändå inte hjälpa att mina tankar bara flyger iväg till den gången på gymnasiet då min hand råkade börja brinna i labbsalen. Japp. Ungefär så praktisk är jag. Bäst att jag håller mig borta från brännarna. 
 
För att kunna labba var vi även tvungna att hämta ut en läkarrock. Låter säkert supertöntigt men i min värld är det ganska stort att kunna gå till någon av automaterna i kulverten, knappa in sitt personnummer och få ut en läkarrock. EN LÄKARROCK!!! En riktig läkarrock. Jag har verkligen hakat upp mig men det är i princip den ultimata symbolen för mitt livsmål, så kan inte hjälpa att jag tycker att det känns lite coolt iallafall.  
 
Fick för övrigt precis reda på att jag klarade sista osof-tentan. Tycker att det känns rätt dumt att hålla på och trycka upp sånt i ansiktet på folk, men jag är så sjukt lättad. Jag har ingen tilltro till mig själv alls, någonsin, och utgår alltid från att jag har kuggat. Jag tycker att det är imponerande med folk som kan gå ut från tentasalen, sträcka på ryggen och självsäkert säga att det gick bra. Själv sjunker jag alltid ihop som en hösäck och säger att det har gått skitdåligt. Med tanke på att jag kuggade histon så har mitt självförtroende varit kört i botten, så under tre jobbiga veckor har jag nu gått omkring och varit övertygad om att det har gått åt helvete. Det känns ju bra att kunna motbevisa sig själv. Ett till misslyckande skulle nog ha varit mer än vad jag skulle kunna hantera. Jag är inte van vid att misslyckas. Därför kanske det ändå var bra för mig att kugga histon; man måste ju kunna hantera motgångar också. Nu gäller det bara att ta tag i den förbannade, helvetes, satans mikroskoperingen också. Igen. 
 
En annan bra grej är att jag ska flytta från den här jobbiga och lyhörda korridoren. Den har flippat ur totalt. Den indiska läkaren som bodde här flyttade tillbaka till Indien och in kom en ny stjärna, en spansk professor på 40+. Han röker på rummet och har alltid dörren mot korridoren vidöppen, så all rök kommer ut i korridoren. Öppnar jag dörren kommer röken in till mig, eftersom jag bor mittemot. Den spanska och grekiska tjejen verkar ha öppnat ett gemensamt kollektiv, tillsammans med alla sina kompisar. Det är tusen människor här hela tiden som skrattar och skriker och ockuperar köket. Jag måste helt enkelt härifrån. Från och med sommaren och under hela nästa termin kommer jag att bo i en jättefin lägenhet i Berghem, Umeås bästa område i mina ögon. Bara i andra hand, men det får duga så länge. Jag får liksom inte fastna här. Ska dit och skriva kontrakt ikväll, känns så himla kul. 
 
 
 
I ett av de här husen kommer jag att bo!
 
 

Attack och försvar

Kategori: Allmänt

Nu har vi påbörjat en ny kurs som heter Attack och Försvar. Det låter mest som en kurs i självförsvar, men är egentligen mest mikrobiologi och immunologi. Från och med den här kursen och resten av utbildningen kommer vi bara att ha undervisning på sjukhuset; lite tråkigt att "universitetslivet" är slut för vår del men det är ju faktiskt på sjukhuset vi hör hemma. Universitet ligger ju dessutom mer eller mindre vägg i vägg med sjukhuset.
 
Just nu är vi mest på immunologen där föreläsningssalarna med bästa nördfantasi är döpta till "major groove" och "minor groove" efter dubbelhelixeni DNA-molekylen. Jag tycker hur som helst om de salarna eftersom de har dörrar längst bak, vilket också innebär att man kan smyga in hyfsat diskret när man kommer för sent (vilket jag gör till ungefär 90% av föreläsningarna). 
 
Kan dock inte låta bli att störa mig på att ALLA hand-outs är skrivna i Comic sans. Inte okej. Johan har på något sätt fört över sin avsky gentemot Comic sans på mig, och nu klarar jag inte heller av den. Nu går det ju liksom inte att ta den här kursen på allvar. Hur tänkte de där egentligen? Det här är inget barnkalas! Man borde helt klart införa diktatur på typsnittsfronten, och förbjuda alla typsnitt förutom Times new roman.
 
 
Vi får tydligen inte munpipettera. Attans. 
 

Lite bilder

Kategori: Allmänt


Jag är inte så himla aktiv när det kommer till fotografering, men några bilder fick jag iallafall till. Tagna i Karlskoga och Stockholm. 
 
 
 
 
 
 
 
Ungefär såhär bra är min mobilkamera. Enough said. 

Hippie

Kategori: Allmänt

Igår var jag hemma hos D, och träffade han helt underbara ”roomie” för första gången sedan jag flyttade till Umeå. Jag älskar människor och jag älskar människoöden, och vissa människor lyckas helt enkelt göra ett starkare intryck på en än andra. Denna roomie är helt klart en sådan person. Han är en otroligt flummig hippiefarbror, som alltid traskar omkring halvnaken i lägenheten med håret i en hästsvans. Han har för vana att duscha och bada med öppen badrumsdörr, och otaliga är gångerna jag har råkat se lite mer av honom än vad jag egentligen hade velat. Back in the days brukade vi diskutera allt mellan himmel och jord, varpå han alltid bjöd mig på hemgjort vin.

Igår sken han upp som en sol när han såg mig, och gav mig en lång kram innan vi föll in i en långdragen diskussion om läkarkåren och privatiseringarna. Denna man är av åsikten att alla läkare i hela Sverige drivs av ett privat vinstintresse och skiter totalt i sina patienters hälsa. Han är helt emot alla typer av privatiseringar och tycker att Sveriges sjukvård är på väg att klappa ihop totalt. Jag tycker precis tvärtemot honom på alla punkter, men det är svårt att diskutera med någon som redan har bestämt sig för att saker och ting är på ett visst sätt. Lägger man fram konkret fakta på att Sveriges sjukvård är topprankad sett till resten av världen säger han bara att det är skitsnack.

När en person beter sig på ett sätt som jag anser vara konstigt eller tycker en viss sak, försöker jag alltid förstå vad det är som ligger bakom beteendet eller åsikten i fråga. Även om man inte alltid är medveten om det själv så kan ju självklart händelser, människor och saker i vår omgivning påverka hur vi agerar. Jag vill aldrig döma ut en person utan att först ha försökt sätta mig in i dennes tankegångar. I fallet med min favorit-hippie har jag fått intrycket av att han tyvärr har haft väldigt dåliga erfarenheter av sjukvården, och grundar sina åsikter på det. Säkerligen ingen lätt patient att ha och göra med, men ändå.

Att alla läkare skulle gå från att vara naiva hjälteaspiranter till att bli kalla cyniker som bara vill tjäna pengar som han verkar tro stämmer självklart inte. Jag behöver bara titta på min egen mamma för att påminnas om det; jag tror faktiskt att en solklar majoritet av läkarna snarare är lite för engagerade i sina patienter än tvärtom. Vill man tjäna bra pengar snabbt så ska man ju såklart inte plugga till läkare heller, då är det väl vettigare att satsa på någon typ av ingenjörsutbildning och sedan ge sig in i någon typ av riskkapitalverksamhet. Men vad vet jag, det där är inte mitt område.

Jag kan också förstå problematiken i en ökad privatisering av sjukvården; det är såklart inte vettigt att sjukvården ska drivas av ett vinstintresse och att patienter ska bli kunder. Jag måste dock säga att jag inte heller är helt emot privatisering av sjukvården. Jag tycker inte att all sjukvård ska drivas privat, men att det finns privata alternativ tycker jag ändå är bra. Väljer man som patient att själv söka sig till en privat sjukvårdsinrättning kan jag faktiskt inte förstå problemet, så länge det finns likvärdiga inrättningar som inte är privata. Ett av de absolut bästa sjukhusen jag någonsin har gjort praktik på var St. Göran, som drivs av företaget Capio. Patienter vallfärdade ju dit från alla delar av Sverige och de allra flesta jag pratade med var också nöjda, vilket jag tycker säger väldigt mycket. Att läkarna på något sätt skulle ”hitta på” egna diagnoser för att kunna mjölka ut mer pengar ur patienterna och samtidigt försöka få bort dem så fort som möjligt för att kunna få plats för fler patienter är bara bullshit. Man kan ju lätt tro det om man inte har någon inblick alls i vården, men det funkar faktiskt inte så. Som enskild läkare tjänar man absolut ingenting på det, och som sagt så är de allra flesta personer som jobbar inom vården vettiga personer som vill sina patienters bästa.  

Ja, ungefär såhär gick mina resonemang igår. Favorit-hippien var dock helt övertygad om att jag kommer att bli en fantastisk läkare, vilket känns som en fin komplimang från någon som totalt verkar ha tappat förtroendet för svensk sjukvård. Jag är inte lika övertygad, men kan bara göra mitt bästa för att försöka leva upp till de förväntningarna och hoppas att han har rätt.

Storstan

Kategori: Allmänt

Stockholm är verkligen som en parodi på sig själv ibland. Jag tycker om den här staden väldigt mycket, men jag tvivlar på att jag någonsin kommer att vilja flytta tillbaka hit. Igår lyckades jag av en ren slump få ett bord i solen på en uteservering på Sveavägen när vi traskade förbi; de där platserna behöver man annars slåss för med både näbbar och klor och har man väl fått tag på en så är det mer eller mindre dödsstraff på att lämna den. Jag kunde inte låta bli att reflektera över mäniskorna som satt där och skratta för mig själv - fräscha människor med Ray-bans på och latten i ett stadigt grepp. Det är helt absurt på något sätt hur ytlig den här staden är och hur mycket pengar stockholmarna lägger på kaffe och "fräscha" sallader som säljs till enorma överpriser. Så är iallafall citylivet, och det var ju precis så jag själv levde en gång i tiden. Jag tänkte inte så mycket på det när jag bodde här, på något sätt krävdes det en flytt för att öppna ögonen på mig. Det är för övrigt väldigt synd att så många stockholmare är rädda för att flytta till en annan stad; jag tycker att det ger perspektiv på saker och ting och gör att man uppskattar de bra sakerna med Stockholm när man väl kommer hit.
 
För det finns väldigt mycket bra saker med Stockholm; det jag saknar mest är helt klart möjligheterna till spontanitet. Jag saknar mitt älskade Vasa. Att äta ute. Att promenera längs med Norr Mälarstrand. Att hänga på söder/parkhänga soliga sommareftermiddagar. Att Lidla med Freddie. Alla dessa nätter jag som har traskat uppför Hornsgatan eller suttit och diskuterat livet med en total främling på tunnelbanan. Alla dessa nätter som jag har promenerat genom ett sinnessjukt vackert Stockholm som nattetid strålar som en stjärna. Alla dessa möten, alla dessa människor. Ja, det är lätt att bli övernostalgisk i efterhand. Jag vet att Stockholm inte försvinner, men det känns inte som att Stockholm tillhör mig längre. Även om jag spenderar stora delar av somrarna här så blir det inte riktigt samma sak när jag inte bor här och dessutom är förpassad till en jäkla förort (kalla mig snobb men ska jag kan inte riktigt stå ut med något annat än att bo innanför tullarna).
 
Jag börjar dock förstå varför norrlänningarna kallar Stockholm för Fjollträsk. Nu ser jag någon typ av fars som utspelas överallt varenda gång jag kommer hit, och det är skrattretande. Det gäller helt enkelt att hitta de där äkta människorna, och sedan hålla sig till dem. Då är ju Stockholm världens bästa stad!
 

Sthlm

Kategori: Allmänt

Tentan är gjord och jag lyckades få med mig både flera fungerande pennor OCH körkort! Om det gick vägen för det är en annan femma. Tentafirandet påbörjades med att jag blev bjuden på ett par mohijtos av några greker, innan jag vågade utföra mitt första isvaksbad någonsin (jag vågade iaf doppa mig till hälften, i campus-dammen) ackompanjerat av det första norrskenet jag någonsin har sett. Jävligt mäktigt, jag tror alla närvarande bara stannade upp mitt i en rörelse när vi fick syn på det. Sedan bastade vi i Skogis-bastun och drack en massa öl, en väldigt fin kväll. Fantastiskt att kunna slå sig ned kring en lägereld i skogen iförd endast bikini, lyssna till ylande hundar, studera rökmolnen som omger alla som kommer ut från bastun och ge sig in i värmen igen när fötterna blir för kalla. Man måste nog nästan ha varit där för att fatta känslan. Det känns som en såndär kväll man kommer att titta tillbaka på med nostalgi när man är färdig med sin utbildning. Underbart. This is Norrland!
 
Nu är jag i mitt älskade Stockholm och har mer än fullt upp med att sova, äta, sova, läsa, ta en fika här och där och göra så lite som möjligt. Det känns ungefär som att jag bor på världens lyxigaste hotell nu när jag får sova i en skön säng i ett tyst rum, blir bjuden på god mat och slipper plugga. Har insett att mina krav för vad som är lyx har sänkts något sedan jag flyttade till Umeå, men livets små glädjeämnen är väl kanske egentligen definitionen på vad som är lyx. Jag känner mig iallfall som en bortskämd drottning, då smoothies och nybakta scones står på frukosbordet när jag vaknar.
 
Apropå absolut ingenting kom min mamma precis in för att få hjälp med att svara på ett sms (nej, så avancerade tekniska uppgifter klarar hon inte av) som enligt henne löd något i stil med "Kram Agneta mindre än 3". Fattade inte alls vad hon menade, tills jag såg att det var ungefär en sån här symbol hon syftade på: <3. Ett hjärta med andra ord.
 
 
 

Smutser

Kategori: Allmänt

Ja jösses, höll på att missa att tentan inte alls är klockan 17 utan klockan 16. Får nog lägga till det på min kom-ihåg lista inför tenta: Fungerande penna, körkort, kom i tid. Är så förvirrad just nu att jag inte ens skulle kunna definiera vad skillnaden på hjärta och lunga är. Det råder jag bot på genom att poppa omkring på mina 19,7 kvadrat till tonerna av min nyfunna vän Kristian Anttila:
 

Limbo

Kategori: Allmänt

Jag är så glad över att tentapluggandet äntligen börjar lida mot sitt slut. Iallafall för den här gången. När jag tentapluggar försummar jag hela mitt liv. Jag städar inte. Jag tvättar inte. Jag lagar inte mat. Jag tränar inte. Tycker däremot om kvällarna före tentan riktigt mycket; det är som att man på något sätt har gett upp. Som den här kvällen. Den har spenderats på gymmet med Malin och Emelie, väldigt skönt efter mitt tentauppehåll på en vecka. Trodde aldrig att jag skulle bli en sån där människa som får gym-abstinens, men det verkar jag onekligen ha blivit. Har aldrig tidigare varit speciellt intresserad av träning, men nu när jag har bättre koll på muskelgrupper och metabolism tycker jag faktiskt att det är riktigt kul. Och så får man ju fina ben också. Har dessutom hunnit med min traditionella "kvällen-innan-tentan-ritual", det vill säga bäddat rent och fått bort de äckliga lakanen som man har tentapluggssvettats i, gjort en dunderinpackning, lagt en ansiktsmask och rakat bort slutspelsskägget. Det gamla vanliga med andra ord. 
 
Idag har jag slöpluggat bäckenbottenanatomi och reproduktion - att plugga anatomi känns aldrig som att plugga på riktigt, man tittar "bara" på lite bilder och memorerar lite namn och reproduktion är så enkelt. Har fortfarande embryologin kvar att repetera, men det hinner jag imorgon. Vi skriver nämligen inte tentan förrän klockan 17. Embryologi är för övrigt ett hopplöst ämne i mina ögon - saker snurrar sig, veckar sig, vrider sig, differentierar och delar sig på ett sätt som jag tycker är helt omöjligt att förstå sig på. 
 
Imorgon hade jag tänkt att försöka lyckas med den till synes enkla processen att få med mig en fungerande blyertspenna och en giltig legitimation till tentan. Det är bra mycket svårare än vad det verkar; de två senaste tentorna har jag misslyckats med denna procedur.
 
Inför neuron var jag på plats i god tid. Jag slog mig ned vid ett fönster där jag sakta men säkert började rada upp min förtäring; pastasallad, vattenflaska, bananer, choklad, godis, kaffe och drickyoughurt. Folk frågade mig om jag skulle öppna ett café. Jag kände mig väl förberedd och började skriva för glatta livet när jag väl fick tentan - två meningar var vad jag hann med. Sedan dog stiftet i min penna. Jag blev så illa tvungen att fråga den sura tentatanten om en ny penna. Hon tittade argt på mig men efter många om och men fick jag min penna. Jag började återigen att skriva för glatta livet, och hann svara på två frågor innan den pennan också dog. Jag blev helt enkelt tvungen att be den sura tentatanten om en ny penna! Den sura tentatanten såg jättesur ut, men jag fick ändå en ny och fungerande penna. Det misstaget gör jag inte om.
 
Inför gastron kändes det också bra, jag hade haft en bra morgon och laddat upp med bra mat och lagom mycket kaffe. När jag ska gå in i tentasalen inser jag att jag av någon anledning har lagt ur körkortet ur plånboken (det är ju så himla jobbigt att släpa på). Jag blev helt enkelt tvungen att kuta hem för att hämta det, och hann dundra in i tre olika tentasalar innan jag till slut fick komma in i en där det fanns plats, svettig och skakig. Ingen höjdare det heller.   
 
Det är helt enkelt jag i ett nötskal, tentaplugget gör mig nog mer förvirrad än vanligt. I förrgår traskade jag rakt in i en vägg när jag gick och beundrade mina Dr. Martens. Tur att jag iallfall kan skylla på att det var mörkt. 
 
 
 
Tentapluggsmiljöer. 

Saker som gör mig glad när jag tentapluggar

Kategori: Allmänt

(Utan inbördes rangordning).
 
1. Kaffe.
2. Sötprofessorn som helt plötsligt sticker in huvudet rakt från ingenstans och frågar hur tentapluggandet går.
3. Kaffe.
4. Den norska städaren i BiA och hans anekdoter.
5. Mat.
6. Kaffe.
7. Att få gå hem och sova.
8. Kakor. 
9. De här galningarna: 
 

God kväll

Kategori: Allmänt

Undrar just om man har mikroskoperat lite för länge när man börjar se glykosylerat vaginalt epitel i molnen och alla möjliga olika typer av cellkärnor i gruset på vägen hem. Det sjukaste av allt är nog att jag nästan börjar tycka att histologi är kul. Men bara nästan. Bara när jag känner igen något och när jag får ett fint preparat. Helt sjukt egentligen att man kan sitta och ooohha och aaaaha över en binjure med tydlig kortexindelning eller en corpus pineale med hjärngrus. Min personliga favorit måste jag nog ändå säga är en fint infärgad tunga; den har muskler i tre olika riktningar och kan se så himla frän ut om man färgar in den rätt. Även tvärsnitt av foster är himla fina. Skulle göra sig bra som halltavla. Här är en tunga, men de gör sig mycket bättre om man får se hela. 
 
                                   
 
Imorgon har jag min preptenta, känner mig väldigt osäker och börjar bli himla nervös, men ska bli skönt att få den överstökad. Nej, jag kan fortfarande inte skilja på jäkla glatt muskulatur och bindväv. Allt ser ut som bindväv. Det enda jag kan tänka just nu är "stekta ägg", "stockholmsskärgård" och "ormar som pussas här och där", det vill säga parietalceller i ventrikeln, placenta och nerver. Fan vad jag svamlar, jag borde nog gå och sova. Lite svårt dock när mina kära korridorsgrannar som vanligt har bjudit över alla sina kompisar på middag. Det enda jag önskar mig när jag dräller hem från skolan kl 22:30 är lite lugn och ro (och en macka), men det lär man väl aldrig få i den här korrioden. Fan vad jag börjar lessna på att bo såhär. 

Kaffejakten

Kategori: Allmänt

Det är nästintill omöjligt att få tag på kaffe på campus efter kl 16:00 fick jag bittert erfara idag. Efter klockan 16:00 förbannar man att man har glömt sin termos hemma. 
 
Dagens äventyr gick via biologihuset till Mit-huset (stängt), ut och vidare till Amigo-kiosken (stängt), upp till café Blåbäret (stängt), tillbaka till Naturhuset med en desperat tanke om att ge mig på kaffeautomaten i BiA (bortmonterad) och därefter vidare till Lindellhallen (farlig mark, tillhåll för såna där humanister) där jag äntligen fick tag på mitt svarta guld, innan jag kunde ge mig tillbaka till tryggheten bland mikroskop, skelett och tvärsnittade hjärnor i BiA. Min termos kommer jag aldrig mer att glömma hemma. 
 
 

Whiplash, heavy metal accident

Kategori: Allmänt

Igår gästades Villan av Kiss. På en rock-sittning finns ju inga andra alternativ än att gå all in, och tycker att vi lyckades riktigt sjukt bra. Vi hade några dubbelgångare där, men måste säga att vi klådde dem med hästlängder (de hade dessutom av någon konstig anledning två Starchild men ingen Catman).
 
Känner att jag har tagit till mig Gene Simmons (a.k.a. The Demon) till mitt hjärta nu, och det var faktiskt väldigt befriande att kunna gå omkring och sträcka ut tungan åt alla hela kvällen. Speciellt med tanke på att de flesta inte ens verkade känna igen mig. Visste ni att Gene har kapat frenulum linguae, det lilla bandet under tungan? Det är tydligen anledningen till att han får ut tungan så långt. Vem hade för övrigt kunna ana att jag var så lik Gene på riktigt? Det var lite av en oanad egenskap, får fundera på hur jag ska kunna utnyttja den på bästa sätt. 
 
Att jag fick spendera en halvtimme i duschen mitt i natten när jag kom hem och att mitt hår nu har antagit en konstig grå nyans och har fått en konstig sträv textur var det helt klart värt. 
 
                                                                                                                                                                       
          

Hej

Kategori: Allmänt

Jag borde verkligen sluta festa i veckorna. Min gamla kropp klarar inte av det längre. Det har varit en jäkla tung dag det här, ändå lyckades jag ta mig upp i morse och slänga ihop lite chokladbollar till min casegrupp. De räddade min dag; speciellt efter att jag blev grillad av vår söta professor på genomgången av placenta-caset (som för övrigt kan förnamnen på alla studenter, hoppar fortfarande till av ren förvåning varje gång han säger mitt namn). Herregud, min hjärna har inte fungerat idag. Tappade bort namnet på både lipoproteinlipas och syncytiotrofoblast. Pinsamt. Tycker att bland det värsta som finns är att framstå som opåläst framför andra människor. Till råga på allt har jag haft sån mördarträningsvärk i adduktorerna och gluteus-regionen (även känt som rumpan) efter att Emelie och jag körde ett benpass på IKSU igår. Rör mig ungefär som en tant, som under caseredovisningen uppenbarligen även blev dement. Halleluja.   
 
Nu är det mindre än två veckor kvar till vår "stora" tenta, vilket känns helt sjukt.Varje termin hittills har jag haft känslan av att jag knappt hinner komma igång, att jag liksom glider runt i någon sorts bubbla innan det helt plötsligt är dags att demonstrera sina kunskaper. Ambitionsnivån har för min del sjunkit med varje termin. Den här terminen har det varit värre än någonsin, jag lever fortfarande med något sorts post-neurotenta-utmattningssyndrom tror jag. Har fortfarande inte ens hunnit ta mig igenom alla föreläsningarna, vilket känns under all kritik. Två veckor kvar till tenta kanske låter mycket, på läkarlinjen är det dock ingenting. Det är absurda mängder information man måste hinna ta sig igenom och ta till sig, och det är oftast med nöd och näppe jag hinner repetera allt på så kort tid. Den här gången har man ju dessutom den förbaskade histo-tentan som stjäl tid från det "riktiga" tentaplugget. 
 
Det har varit mycket festande den senaste tiden och jag är medveten om att det har stulit mycket av min plugg-energi. Och än är det inte slut, har fortfarande en personalfest att ta mig igenom! Jag vill dock inte att det ska framstå som att jag är en oseriös student som inte tar mina studier på allvar, för det gör jag verkligen. Jag vill lära mig allting och jag vill lära mig det bra, jag är minutiös när jag väl pluggar och går igenom varenda liten detalj (därmed inte sagt att det är något bra sätt att plugga på, bättre är det nog att bilda sig en översiktlig bild av allting). Som färdig läkare måste man helt enkelt kunna sin anatomi, ha koll på sin fysiologi, kanske till och med förstå sin histologi. Det funkar inte att plugga strategiskt för att klara en tenta (det går inte heller eftersom precis vad som helst kan dyka upp på den).
 
Den här terminen har jag helt enkelt inte pluggat så bra som jag borde ha gjort, och jag har bara mig själv att skylla. Jag har insett att jag egentligen är ganska korkad, och att jag måste lägga väldigt mycket tid på mina studier för att lära mig till skillnad från underbarnen (a.k.a. the gunners eller A-människorna) som bara behöver gå på föreläsningarna för att fatta ALLT (OCH ändå tränar varje dag OCH är supermusikaliska OCH engagerade i allt OCH lagar jättegod mat). Nej, jag är inte alls bitter. Kuggar jag tycker jag faktiskt att jag förtjänar det, och får helt enkelt se det som ett bra tillfälle att göra om och göra rätt. Fast det skulle tära något galet på självförtroendet...
 
Nej, nu tänkte jag avsluta det här deprimerande inlägget med lite "rolig" kuriosa om män.
  1. Män som jobbar i varma miljöer, exemplevis långtradarchaffisar och kockar, har låg sperm count (vilket i princip innebär att det är lite svårare att skaffa barn). Även långtidsbastare/finnar kan drabbas av detta.
  2. Tighta nylonunderkläder på män minskar sperm count. 
  3. Höga testosteronnivåer korrelerar med tunnhårighet. 
 
 
Mina fina igår; många bra kvällar har vi bakom oss men ännu fler har vi framför oss! Lite poesi såhär på kvällskvisten. 
 

Words

Kategori: Allmänt

Mina anteckningar är alltid en salig blandning av svenska, engelska och latin. Ibland lite grekiska också. Oftast finns det någon typ av logik i vad saker och ting heter även om det rör sig om helt olika språk, men inte alltid. Ett typexempel på det tycker jag är äggledaren, som jag i mina anteckningar kallar för tre olika saker:
 
Fallopian tube
Tuba uterina
Äggledare
 
Som läkare blir man alltså inte bara expert på människokroppen, man blir även språkexpert! Det hade jag ingen aning om när jag började plugga. 
 

En dag i mars

Kategori: Allmänt

Vad hände där? Traskar iväg ut i köket för att diska en tallrik och min kaffetermos, kommer tillbaka ett par timmar senare efter att ha blivit bjuden på en av de godaste middagarna på länge. Fantastisk indisk kyckling i yoghurtsås, grekiska sallader och österrikiska crepes till efterrrätt. Fan vad gott, ibland har det onekligen sina fördelar att bo i en internationell korridor.
 
Idag har faktiskt varit en riktigt bra dag på många sätt och vis, börjar dock få panik över hur lite plugg jag får gjort. Hela tiden kommer något annat emellan. Det här kommer gå åt skogen. Fast jag är glad ändå, eftermiddagen spenderades i Ersboda där vi rekognoserade lite inför P-festen på Villan på lördag. Den bästa Myrorna som någonsin har existerat ligger där - jag är helt lyrisk över alla fynd jag har gjort på det stället. Förra gången var det en prärievargspäls i jättefint skick som fick följa med mig hem och den här gången en bustier från Topshop med prislappen fortfarande kvar - antagligen helt oanvänd, perfekt storlek och till 1/6 av ursprungspriset på 600 spänn. Det är vad jag kallar kap. 
 
Måste också ta upp en observation som gjorde mig så glad (det krävs inte så himla mycket för att göra mig glad), nämligen en kille med gråa jeans och vinröda Dr. Martens. You heard me, gjorde mig helt överlycklig att se. Så sjukt jäkla snyggt; schyssta gråa jeans i kombination med vinröda och lagom slitna 10-håls doc. Perfektion. Ett av livets stora mysterier för mig är varför inte alla killar använder Dr. Martens, som verkligen passar till allt. Preppy look - Dr. Martens. Rockig look - Dr. Martens. Vanlig look - Dr. Martens. 
 
Jag har iallfall min sommarlook klar för mig. Har aldrig förstått mig på det här med blommiga, skira sommarklänningar som i mina ögon bara blir alldeles för gulliga och flickiga. Har däremot alltid gillat svarta klänningar, och inte så mycket annat. Nu börjar jag dock fatta grejen - blommiga klänningar ska alltid kombineras med Dr. Martens och en schysst skinnjacka. Då går det hem. Nu ska bara hippiehåret sparas ut och några pass på IKSU klaras av, så är jag redo för sommaren! 
 
                                
 

Snoppförbannelsen

Kategori: Allmänt

Det här är ju inte tänkt att bli någon snoppblogg egentligen, även om det kanske inte heller är helt fel, men måste bara ta upp ett fenomen som slog mig nu. Vi kan kalla det för snoppförbannelsen; jag är ganska säker på att jag inte är den enda som har drabbats av den här märkliga förbannelsen. Ungefär såhär funkar det:  
 
Letar efter bild på hjärnans kärlförsörjning - får upp en bild på en snopp.
Letar efter en översiktsbild på GI-kanalen - får upp en bild på en snopp.
Letar efter en bild på underarmsflexorer - får upp en bild på en snopp. 
Letar efter en bild på n. ischiadicus - får upp en bild på en snopp.
 
Under hela anatomikursen, oavsett vad jag har letat efter, har jag alltså fått en gigantisk översiktsbild på en kuk uppfläkt i mitt ansikte oavsett om jag har velat det eller inte. Nu, när jag ska studera manliga genitalia och vill leta upp en riktigt bra kuk-bild (ursäkta ordvalet) så lyckas jag inte hitta en enda. Den omvända snoppförbannelsen har drabbat mig.