För er som inte vet vad histologi är, så kan man enkelt säga att det går ut på att identifiera vävnader och känna igen deras mikroskopiska uppbyggnad. Om ungefär 2 veckor har vi tenta i detta ämne som jag inte alls förstår mig på, och därför har vi börjat hardcore-mikroskopera. Det går till ungefär såhär: Tre tjejer sitter och pluggar och slänger ur sig kommentarer som "kan jag få se din penis", "den här penisen är inte mänsklig", "nu har jag tittat på penis i en halvtimme" och "var är min penis?". Vi gick alltså igenom manliga genitalia idag. Av någon mycket märklig anledningen var dock mitt preparat på tvärsnitt av penis borta, trots att jag vet att jag tittade på det senast i måndags. Innebär det att någon har tagit med sig "mitt" tvärsnitt av penis hem? Himla märkligt. 

 

En gång i tiden fick jag för mig att jag ville bli patolog. De planerna släppte jag ungefär så fort jag började stirra in i mitt mikroskop och titta på.. ja, vad är det egentligen jag tittar på? Antagligen något som kan vara en viss typ av cell, men det kan även vara en annan typ av cell. Det skulle även kunna vara lim, det vet man inte riktigt. Större delen av tiden ser jag dock bara mina egna ögonfransar. 

 

Ja, fullt så illa är det kanske inte. Fast inte långt ifrån. Jag skulle möjligtvis kunna identifiera cerebellum och ett öga; ibland tror jag mig se en cell med två kärnor och blir glad eftersom det mest troligt rör sig om levervävnad isåfall. Fast allra troligast är ändå att jag har sett fel, det är antagligen något helt annat. Tur då att man kan skylla på att ögonfransarna är i vägen eller att man har blivit illamående av inzoomningen. 

 

 

Histologi är egentligen ett väldigt fint ämne. Det är en perfekt kombination av estetik och naturvetenskap, och jag kan verkligen förstå varför folk fastnar för det. Det jag däremot har svårt att förstå är varför vi ska kunna identifiera preparat, och dessutom tentas av på det (speciellt då många av preparaten kommer från djur). Självklart är allt som ökar grundförståelsen bra och självklart är det viktigt att förstå alla vävnaders histologiska uppbyggnad. Utan histologi skulle man väl inte kunna förstå sig på en enda sjukdom, men jag förstår ändå inte riktigt grejen med identifieringen. Det kommer ju ändå patologerna sitta och pyssla med.

 

Varenda gång jag sätter mig framför mitt mikroskop börjar jag som på kommando att gäspa och tänka på hur mysigt det skulle vara att få mysa ned sig i ett stort täcke med en kopp te. Jag kan verkligen inte kontrollera det, histologi gör mig så fruktansvärt omotiverad. Jag vill inte ha en såhär taskig inställningen, jag tycker att jag har en positiv inställning till det mesta här i livet men histon... Nej, nu får det vara slut på gnället, positivt tänkande och glada miner från och med idag: 

 

I mer än 3 år, ända sedan första terminen på sjuksköterskelinjen, har jag funderat på det här med syrgas och koldioxidretention. Har aldrig fattat varför, bara att det inte är bra att dra på full syrgas på en dåligt ventilerad patient. Fram tills idag vill säga. Nu fattar jag äntligen! Alltså, jag skulle aldrig kunna förklara det på ett bra sätt men jag förstår. Så himla häftigt. Och läskigt förstås, när det väl händer. 

Har av någon konstig anledning alltid haft himla svårt att skilja på ureter och urethra, men nu kommer jag aldrig att glömma det tack vare denna mnemonic: "Ureter - nära det man eeeter". 

 

Mnemonic är ett uttryck som jag lärde mig förra terminen, och utgörs alltså av såna där knäppa minnesramsor. Jag har insett att ju snuskigare och konstigare de är, desto bättre kommer man ihåg. Kommer ju t.ex. aldrig att glömma vilken muskelgrupp n. obturatorius innerverar; "If you want to rape a girl, cut the obturator nerve!"  (Alltså adduktorgruppen). 

 

För att komma ihåg kranialnerverna finns det ungefär hur många snuskiga ramsor som helst, men jag har fastnat för en väldigt snäll: "Olga optiker och Torbjörn triangelspelare annonserar fantastisk veckotvål, glöm varig acne hy." Den här sitter verkligen i ryggmärgen på mig, rabblar den varenda gång jag ska komma på numret på en kranialnerv. Lite särskrivning där på slutet, men det är smällar man får ta tycker språkfascisten. Och såklart, klassikern "some say marry money, but my brother says big boobs/brains matter more" för att komma ihåg sensorisk/motorisk/both. 

 

Jag vet verkligen inte vars jag försöker komma med det här, alla sätt att lära sig på är bra utom de dåliga antar jag. Nu ska jag hoppa in i duschen och stupa i säng, efter en lååång dag spenderad på MB och ett pass body balance som avslut på dagen. Natti! 

 

 

Förfestar hemma hos en drake.

Röjer loss på dansgolvet tillsammans med en sjöstjärna, en cirkusdirektör, en björn och en tvättbjörn.

Sitter halva kvällen och samtalar med en gris. 

 

Ytterligare en helt vanlig utekväll i Umeå... 

 

Måste verkligen börja använda den här uppfinningen som kallas för kamera, och dokumentera alla helt surrealistiska kvällar.

 

Fast tänker ALDRIG mer säga till mig själv att "jag tar det lugnt ikväll". Lugna kvällar up my ass. Det funkar liksom inte så. 

 

 

 

I veckan bjöd landstinget vår klass på "klassresa" till Sundsvall; fr.o.m. termin 6 (d.v.s. våra kliniska terminer) kommer 30 personer från klassen att utregionaliseras eftersom inte alla får plats på NUS (alltså Norrlands universitetssjukhus). 10 pers. kommer att flippa iväg till Östersunds sjukhus, 10 till Sundsvalls sjukhus och 10 till Sunderbyns sjukhus (typ utanför Luleå). Sedan kommer man alltså att göra resten av utbildningen i den staden, 6 terminer totalt. 

 

Jag har hela tiden varit helt övertygad om att jag vill vara kvar i Umeå. Jag trivs bra i Umeå - det är här jag känner folk, det är här studentlivet finns. Måste dock säga att jag har fått second thoughts efter Sundsvalls-resan, vilket känns himla jobbigt faktiskt.

 

Ska jag byta stad känns Sundsvall som det enda vettiga alternativet; Östersund kan nog klassas som en av världens tråkigaste städer så dit känner jag ingen längtan, och Luleå ligger helt enkelt alldeles för långt norrut. Problemet är att alla andra i klassen också verkar resonera så.

 

Kan inte påstå att Sundsvalls nattliv imponerade så mycket på mig (det enda som var imponerande var alla fina snowboard-killar), däremot lyckades sjukhuset göra ett större intryck. Sjukhuset i sig var nog en av de fulaste byggnaderna jag någonsin har sett och interiören var ganska ofräsch i större delen av sjukhuset. Det kanske låter banalt men ska man spendera varje dag där tycker jag faktiskt att sånt är viktigt att ta hänsyn till. Jag har jobbat inom vården så jag har en del att jämföra med, och vet vilken skillnad lite ljus kan göra.

 

Okej, det här var inte tänkt att bli ett inlägg på det otroligt spännande ämnet sjukhusarkitektur och design, men jag måste bara flika in att deras akutmottagning var helt fantastisk. Kan tänka mig att flytta dit enbart för den; mycket space, stora traumarum och allting centrerat kring något som bara kan liknas vid kommandobryggan i "Star Trek: Voyager". Fantastiskt bra planerat, lite skillnad mot akuten på DS som kan vara en av de sämst planerade avdelningarna som någonsin har byggts och där patienterna alltid staplas upp längs med väggarna. Hur ska man kunna värna om patienternas integritet och värdighet i en sådan miljö?

 

AT-rankningen känns också viktig att titta på, tror att det säger en del om sjukhuset. Har hört att AT-läkarna där tycker att arbetsbördan är hög och på AT-rankningen från 2012 ligger Sundsvalls sjukhus i den nedre halvan, inte så bra med andra ord. Självklart var de bra på att sälja in sjukhuset när vi var där och på att få allting att verka superduperjättebra, men det kan nog vara vettigt att se på det med lite kritiska glasögon också.  

 

 

  

Hej!

Vilken töntig inledning. Hur inleder man egentligen sitt första inlägg? Känns som att det är obligatoriskt med en liten presentation av sig själv, men jag antar att de enda som kan ha något som helst intresse av att läsa här redan känner mig hyfsat bra. Därför utgår jag också från att alla vet att jag heter Kristin, jag gillar katter och pluggar termin 3 på läkarprogrammet på Umeå Uni. Typ så. Jag tycker även om att skära i lungor, och skulle inte ha något emot att bli thoraxkirurg (trots att min mamma skrattar åt mig och säger att det är ett alldeles för tungt yrke för mig).

 

Känner nästan att jag måste föklara det där med thoraxkirurgi. Vet inte riktigt var det kommer ifrån, men jag har bara fått för mig att det är det område jag vill göra ST inom. Alltså, jag vill ju inte stå och slafsa med något hjärta, men lungor och mediastinum käns ju som ett ganska nice område att hålla på med. För tillfället är jag mitt upp i en 45-poängs kurs i anatomi och fysiologi; just nu sitter jag och kämpar med hjärta, lungor och njurar (ligger som vanligt en veckas föreläsningar efter). Har insett att hjärtat är lite för komplicerat för mig (fysik och flöden är inte alls min grej), så någon kardiolog eller hjärtkirurg lär jag aldrig bli. Njurarna är bara jobbiga, men lungorna har jag verkligen fastnat för! De är fina och enkla att förstå sig på. För några veckor sedan fick vi dissikera ett hjärtslag från en gris, det var då jag insåg att lungornas lober liksom inte sitter ihop med varandra som det ser ut på alla bilder, utan att de blåses upp separat (eller hur man nu ska säga). Jag vet att det låter galet nördigt, men för mig var det typ årets insikt. Så himla häftigt.  

 

Anledningen till att jag börjar blogga bara sådär är inte att jag behöver något mer att göra på min obefintliga "fritid", utan helt enkelt att jag är en sån där jobbig person som är mycket bättre på att uttrycka mig skriftligt än muntligt. Jag tycker om att skriva, jag saknar att skriva och den där boken som jag alltid har haft planer på att skriva lär väl aldrig bli klar. Lika bra då att nöja sig med en blogg .

 

Nog om detta, egentligen vill jag väl mest kunna följa min egen utbildning. Jag har kämpat, kämpat som fan faktiskt, för att komma in på läkarlinjen. Det betyder mycket för mig att jag får plugga det jag gör, antagligen mer än vad många kan förstå. Mitt liv kretsar kring mitt plugg, det är vad jag brinner för, och det är antagligen även vad den här bloggen kommer att kretsa kring. Å andra sidan är jag intresserd av i princip allt som finns i hela världen, så lite annat kan jag nog klämma in här. Det visar sig väl.