Sundsvall
Kategori: Allmänt
I veckan bjöd landstinget vår klass på "klassresa" till Sundsvall; fr.o.m. termin 6 (d.v.s. våra kliniska terminer) kommer 30 personer från klassen att utregionaliseras eftersom inte alla får plats på NUS (alltså Norrlands universitetssjukhus). 10 pers. kommer att flippa iväg till Östersunds sjukhus, 10 till Sundsvalls sjukhus och 10 till Sunderbyns sjukhus (typ utanför Luleå). Sedan kommer man alltså att göra resten av utbildningen i den staden, 6 terminer totalt.
Jag har hela tiden varit helt övertygad om att jag vill vara kvar i Umeå. Jag trivs bra i Umeå - det är här jag känner folk, det är här studentlivet finns. Måste dock säga att jag har fått second thoughts efter Sundsvalls-resan, vilket känns himla jobbigt faktiskt.
Ska jag byta stad känns Sundsvall som det enda vettiga alternativet; Östersund kan nog klassas som en av världens tråkigaste städer så dit känner jag ingen längtan, och Luleå ligger helt enkelt alldeles för långt norrut. Problemet är att alla andra i klassen också verkar resonera så.
Kan inte påstå att Sundsvalls nattliv imponerade så mycket på mig (det enda som var imponerande var alla fina snowboard-killar), däremot lyckades sjukhuset göra ett större intryck. Sjukhuset i sig var nog en av de fulaste byggnaderna jag någonsin har sett och interiören var ganska ofräsch i större delen av sjukhuset. Det kanske låter banalt men ska man spendera varje dag där tycker jag faktiskt att sånt är viktigt att ta hänsyn till. Jag har jobbat inom vården så jag har en del att jämföra med, och vet vilken skillnad lite ljus kan göra.
Okej, det här var inte tänkt att bli ett inlägg på det otroligt spännande ämnet sjukhusarkitektur och design, men jag måste bara flika in att deras akutmottagning var helt fantastisk. Kan tänka mig att flytta dit enbart för den; mycket space, stora traumarum och allting centrerat kring något som bara kan liknas vid kommandobryggan i "Star Trek: Voyager". Fantastiskt bra planerat, lite skillnad mot akuten på DS som kan vara en av de sämst planerade avdelningarna som någonsin har byggts och där patienterna alltid staplas upp längs med väggarna. Hur ska man kunna värna om patienternas integritet och värdighet i en sådan miljö?
AT-rankningen känns också viktig att titta på, tror att det säger en del om sjukhuset. Har hört att AT-läkarna där tycker att arbetsbördan är hög och på AT-rankningen från 2012 ligger Sundsvalls sjukhus i den nedre halvan, inte så bra med andra ord. Självklart var de bra på att sälja in sjukhuset när vi var där och på att få allting att verka superduperjättebra, men det kan nog vara vettigt att se på det med lite kritiska glasögon också.
Här är utsikten från kandidat-korridoren. Tror verkligen att man kan erbjudas en otroligt bra klinisk utbildning i Sundsvall, där man får göra mycket och där man får synas. Det blir personligt, och jag tror verkligen att det skulle passa mig att få göra resten av utbildningen i en så liten grupp. Samtidigt så finns inget Villan i Sundsvall, inget Kahls och inget MB. Å andra sidan måste ju högsta prioritet alltid vara att få förutsättningarna för att bli en så bra läkare som möjligt, inte att festa och få gratis mat. Det här är ett svårt beslut, jag vill inte låta meoldramatisk men det kan ju faktiskt vara ett av de viktigaste beslut som jag någonsin har behövt fatta. Var jag väljer att göra resten av utbildningen kan ju påverka så mycket, det kanske till och med påverkar vilken typ av läkare jag blir eller vad jag väljer att specialisera mig inom. Hmm, det här tål att funderas på...
