Gud, jag går konstant omkring omkring som en zombie i en apokalyptisk värld. Tanter som har uppnått min aktningsvärda ålder ska uppenbarligen inte jobba natt. Det funkar väl, men det börjar kännas. Min hjärna känns liksom trög och mosig och trasig, antagligen mest för att jag sover så absurt mycket. Till och med när jag inte jobbar fortsätter jag att sova och sova och sova, jag sover ju för tusan bort hela sommaren. Att dygna har jag absolut inga problem med, det är först efteråt det börjar kännas.
Fast man får väl se det från den positiva sidan, mitt illamående under nätterna gör om inte annat ett enormt bidrag till beach 2013! Först fick jag kämpa för att inte gå och småäta och för att försöka bibehålla en normal "dygnsmetabolism" när nattimmarna släpar sig fram, nu mår jag så illa på nätterna att det faller sig ganska naturligt att inte äta. Lika bra det, speciellt med tanke på hur mycket bröd och fika jag har vräkt i mig sedan jag kom till Sthlm. Jag har mina metabola teorier, och till dem hör ganska självklart nattfastan. Fast allra störst bidrag till beach 2013 har jag nog åstadkommit helt själv faktiskt, jag är riktigt stolt över att jag har återupptagit löpningen på riktigt igen. Nu har jag ju tid! Jag strävar efter att få tillbaka min 20-åriga kropp, och jag känner att jag är på god väg. Känns riktigt, riktigt bra.
Sitter just nu på vår uteplats och njuter av en ledig stund; det känns faktiskt som att jag äntligen har insett att man inte måste göra saker och träffa folk konstant hela tiden, så fort man är ledig. Mycket skön insikt. Grannen brummade precis in med sin nya Ferrari, som han köpte igår. Vilken bil. Gatans stora snackis. Känns lite som att jag har hamnat mitt i ett avsnitt av Solsidan. För honom är den där bilen inget annat än ytterligare än leksak, och jag kan tycka att den typen av konsumtionshets är fel. Å andra sidan, vem fan är jag att döma? Jag kommer säkert att göra precis samma sak om ett par år. Jag vill inte att folk dömer mig när jag svassar omkring i min päls, som jag tycker att jag har välgrundade anledningar att bära. Precis samma sak bör väl då gälla för grannen och hans bil. Det är säkert viktigt för honom, på samma sätt som det känns viktigt för mig att få bära päls utan att bli påhoppad. Man gör ju vad man vill med sina egna pengar. Jag borde verkligen sluta vara så dömande. Resten av dagen ska mitt fokus istället ligga på att ta igen resterande avsnitt av Game of Thrones, säsong ett. Jag fastnade också, till slut. Fan vad jag gillar dvärgen. En av mina solklara favoriter hittills.
Var iväg en sväng till Grönan igår och kollade på sjukt vackre Jared Leto och hans band. Har aldrig varit något jättefan av musiken, men bara hans apperance gjorde det ju värt besöket. Tror att jag har haft en konstant crush på honom sedan jag såg "My so called life" för första gången, då jag säkert inte var äldre än sju. Jared ser inte ut att ha åldrats en dag sedan dess, trots att serien är inspelad 1994.
Fick dock en lite annan bild av honom efter att jag av ren nyfikenhet googlade upp hans groupie-stories; vilket svin han verkar vara! Är det helt ofrånkomligt att en vacker man, som är både rockstar och skådis, som garanterat skulle kunna peka på vilken liten brud som helst i publiken och få med henne till hotellet; är det helt ofrånkomligt att såna män blir grisar med alldeles för stort ego för sitt eget bästa? Isåfall finns det ju inget hopp för mänskligheten. Vem som helst kan väl lista ut att det dräller av brudar kring honom, men hade aldrig kunnat föreställa mig att han verkar bete sig så inhumant. Fast kanske är jag bara naiv. Alla föds vi som oskyldiga barn med rent samvete, vad är det som händer på vägen som leder till ett sånt äckligt beteende? Det kan inte vara sunt att få allt man pekar på, och jag undrar hur jag själv skulle bete mig om jag var känd och avgudad av alla omkring mig... Så fruktansvärt sorgligt på något sätt, jag blir ledsen bara av att tänka på det. Den där vackra mannen som ser så oskyldig ut! Fy fan...
Helt okej spelning i vilket fall som helst; jag kände mig dock sjukt gammal inklämd bland alla kidsen, med papper i öronen och en konstant stigande irritation över allt knuffande och skuttande och viftande och armbågande. Herregud vad jag börjar bli gammal. Alldeles för gammal för sånt här. Jag som ändå är en ganska rutinerad konsertbesökare. Jag har väl aldrig brytt mig om öronproppar? Jag har väl aldrig brytt mig om ifall någon knuffas? Jag längtade bara efter att få avnjuta konserten på den där balkongen, på säkert avstånd från allt knuffande och armbågande och den höga ljudvolymen, med ett glas öl i handen. Det säkraste ålderstecknet av dem alla!
Säga vad man vill om Jared, avgudar iallfall hans stil. Älskar "rocken", älskar skorna (även om jag tycker att han borde ha bytt ut dem mot ett par coola platåboots vilket jag också först trodde var vad han hade på sig), men tycker att han skulle ha skippat skjortan kring midjan. Stilpolisen har talat.
Nu kommer ett sånt där jättetramsigt inlägg, men jag är så himla glad! Jag har haft en jättebra helg helg, och kan bara inte släppa hur himla roligt livet är ändå. Det var faktiskt riktigt länge sen jag kände mig såhär uppfylld av den känslan. Alldeles för länge sen.
Det känns lite som att något hände när jag hittade mammas gamla Knulp-skor i källaren, och insåg att de faktiskt är de ultimata skorna i alla lägen. De är sköna att gå i och eftersom de har lite klack både sträcker jag på mig och blir lite längre, med följden att jag utstrålar något annat än vad jag gör när jag hasar fram i mina Converse. Utstrålar man bra saker händer bra saker. De där skorna är härmed mina officiella turskor - sedan jag började använda dem har liksom allting gått så himla bra.
Har haft en riktigt bra Sthlms-kväll, en riktigt bra Uppsala-kväll och en fin mamma-söndag på söder. Min mamma och jag delar det kanske något udda intresset att gå på lägenhetsvisningar av bostäder vi inte alls är intresserade av att köpa, vilket är ungefär vad vi har gjort idag. Vilka fantastiska hus och lägenheter det finns i den här staden! Jag slutar aldrig att imponeras. Jag älskar att bli inspirerad av alla otroligt fina bostäder och inredningar, för jag tycker verkligen att det är viktigt att ha det vackert omkring sig. Vissa tycker att det låter ytligt, men jag är övertygad om att man mår bättre om man vistas i en fin miljö som man trivs i. Samtidigt kunde vi passa på att turista lite i vår egen stad, eftersom vi båda är värdelösa på söders geografi. Min mamma och jag är precis likadana, så det blev en något rörig tur med upp-och-nedvända kartor genom hela söder (ja, vi kör old-school), som avslutade på fantastiska Urban Delis uteservering vid Nytorget. Ett måste vid en Stockholmsvisit!
En positiv sak med att jobba natt är att man hinner läsa mycket (oftast iallafall). De flesta jag jobbar med verkar tycka att man bara blir trött av att läsa och somnar, men jag lever mig alltid in så mycket i mina böcker att jag snarare vaknar till. Sitter ju faktiskt bra mycket hellre och läser än degar framför värdelös natt-tv. Sedan jag kom till Sthlm har jag hunnit avverka två böcker; "Hornsgatan" av Ernst Brunner och "Den gamle och Havet" av Ernest Hemingway. Insåg nu att de nästan har samma namn, kanske borde fortsätta på det här Ernst-temat. "Sommar med Ernst" nästa?
Jag har hamnat i något klassiker-träsk eftersom jag är trött på att aldrig hänga med i bokdiskussionerna i klassen. Nu har jag gjort upp en lång lista över klassiker och böcker som jag tänkte hinna läsa i sommar. Helt sjukt vad mycket bra böcker jag bara har missat. Konstigt egentligen, med tanke på att jag alltid har läst mycket och att varenda rum i hela vårt 3-våningshus (då menar jag verkligen vartenda rum, badrum undantaget) är belamrat med alla möjliga typer av böcker.
"Hornsgatan" är nog faktiskt ingen bok jag skulle rekommendera, den var märklig men är man historieintresserad är den ett kap. Lärde mig nog mer om Stockholms historia (vilket i princip är Sveriges historia) under de 3 nätter det tog mig att läsa den, än vad jag har gjort under en hel skolgång. Om inte annat är jag sjukt imponerad av Brunners till synes helt ändlösa kunskap om... allt.
"Den gamle och havet" fastnade jag desto mer för. Tänkte först att det var en mysig och fin liten bok/novell, men när jag läste efterordet och började fundera över symboliken i berättelsen ändrade jag mig och tycker nu att den är helt fantastisk. Hans sätt att skriva är väldigt speciellt, det kallas tydligen för isbergsprosa/isbergsteknik. För en språknörd som mig är det helt underbart att upptäcka såna här saker, även om det är motsatsen till hur jag själv tycker om att uttrycka mig. Älskar också skildringar av havet, tycker att det är något så skrämmande och samtidigt fascinerande med allt som har med havet att göra. Dessutom har en av mina absoluta favoritrestauranger här i stan samma namn som boken, så det kan ju liksom inte bli annat än bra. I efterordet fanns även en mini-biografi över Hemingway, och jag blev så sjukt imponerad av honom och hans liv att jag nästan känner mig tvungen att läsa resten av hans böcker också. Vilken otroligt fascinerande och komplex man!
Inatt ger jag mig på "Doktor Glas" av Söderberg, sedan blir det nog någon Kafka!
Oj, det var länge sen jag visade något livstecken här. Mycket har hänt sen sist; jag har tentat och brännbollsyrat, labbat och flyttat, roadtrippat och flyttstädat, cykelflyttat (för första gången i mitt liv) och grillat, jobbat och umgåtts. Puh, har känt mig som en riktig stålkvinna.
Bilderna talar nog rätt bra för sig själva. Bilden nedan är bland annat bakterier från min näsa, ifall någon undrar. Min näsflora är tydligen väldigt rik.
