sternocleidomastoideus.blogg.se

Det här är din startsida på Youtube.

Rekommenderas för dig:

 

2 abdominal cavity, peritoneum
Ingumentary system animations
Acid-base balance
Introduction to the Digestive System part 1

 

OCH

 

How to wrap a Sari

Haha. Snacka om random. 

 

 

När man som minst anar det, ploppar ännu en sida med "läkarhumor" upp och jag.... älskar det! 

 

 

 

"Det svåraste med läkarutbildningen är att komma in", sa en gång en lärare till oss. Nu har jag insett att han ljög. "Det svåraste med läkarutbildningen är att tentaplugga när det är fint väder ute" säger jag.Tror aldrig att jag har varit såhär ineffektiv i hela mitt liv. Jag vill ju bli brun!

 

Jaja, kuggar jag kan jag ju alltid se fram emot en sommar i gott sällskap; en sommar med virulensfaktorer och fungi, fästingar och T-celler. Spela bakteriememoryt (memory i bestämd form singularis???) som jag lyckades konstruera idag. Namedroppa bakterier hej vilt. Inte fy skam det heller.

 

En bild från förra helgen. Skulle gå och sova, hamnade på ett tak. Typiskt mig.

 

 

Min topplista på facebooks big no-no:s, med inbördes rangordning:

 

1. Att hitta på ett eget smeknamn, och sedan sätta in detta i sitt facebook-namn. Vafan?

2. Att uppdatera HELA TIDEN, om allt från huvudvärk och mensvärk till läkarbesök och kvällsrutiner. Intresseklubben antecknar. Antecknar så att pennan glöder faktiskt.

3. Att inte ha någon integritet, och att inte kunna skilja på privat och personligt. Hänger ofta ihop med föregående punkt. Mest bara patetiskt.

4. Att ladda upp bilder på sig själv. Hela tiden. Ur olika vinklar. Som omslagsbild. Som daglig uppdatering. Som godnatthälsning. Herregud. Höjden av narcissim.  

5. Att inte använda korrekt svenska (eller vilket språk man nu brukar använda). Fail. 

 

Skulle någon se min sökhistorik på google skulle denne någon antagligen anta att jag har sjuka perversioner. "Fettig avföring", "gonococcal pilus", "proktolog" och "helkroppsundersökning" är några av mina senaste sökningar. Känner att de alla pekar i samma riktning (det vill säga aboralt). "Gräv bort Skåne", "vattensvin" och "griftefrid" kanske också skulle kunna räknas in i gruppen märkliga sökningar.

 

Annars består nog mina sökningar just nu mest av bakterienamn och läkemedel i olika kombinationer. Den här kursen har gjort mig nästintill paranoid. Man kan uppenbarligen bli dödligt sjuk vart man än går. Vad man än äter. Alla jävla djur är vektorer för någon patogen. Inte ens hemma är man ju trygg. Jag vill inte få någon bakterie som äter upp mitt ansikte. Jag vill inte ha svamp i hjärnan. Jag vill inte andas in Anthrax-sporer. Jag vill inte dö en plågsam död.

 

Jag hade tänkt ta mig iväg på årets första utomhuslöprunda. Om jag vågar vill säga. Jag insåg igår, efter att ha bott i Ålidhem i mer än ett år och mindre än en månad innan jag ska flytta, hur nära Nydalasjön jag bor. Det värsta är att jag då riskerar att träffa på en fågel. Nu börjar jag verkligen förstå det här med fågelskräck; det är ju inte helt ogrundat. Fåglar är de värsta smitthärdarna av dem alla.

 

 

Mindre än en månad kvar nu till "sommarlov". Den här gången blir det nästan lov på riktigt för min del. Jag brukar alltid försöka jobba som fan på somrarna, dels för att jag har tid då men också för att det är de värderingarna jag har med mig hemifrån. Något annat skulle inte kännas riktigt okej eller accepterat. Så tänkte jag iallafall förut, men sedan jag började plugga här så kan jag faktiskt känna att det är okej att ta det lite lugnt på somrarna med tanke på hur mycket jag pluggar under terminerna. 

 

Allra värst var den sommaren då jag jobbade dubbelt; som uska på ett äldreboende och som skötare på en psykosavdelning. Alltid 10- 14 dagar i sträck, dubbelpass på dubbelpass till minimilön. Förra sommaren jobbade jag lite ströpass som sjuksköterska på dispens, på samma psykosavdelning som jag nu kommer att spendera min 3e sommar på. De ringde och frågade om jag ville jobba som syrra där i sommar också, men nu har det slutat med att jag har fått lite nattpass här och där som skötare istället. Känns väl sådär, med tanke på att det var de som hörde av sig till mig och jag har utgått ifrån att jag har garanterat jobb som syrra. Skulle jag ha vetat om det skulle jag såklart ha varit ute i tid och sökt andra jobb, vilket det är lite sent för nu. Inte så kul att "degraderas" till skötare, när jag faktiskt har en utbildning som jag kan utnyttja.

 

Samtidigt spelar det inte jättestor roll, jag är glad över att få jobba natt eftersom jag trivs så bra med det och jag måste ändå säga att jag tycker att det är roligare att jobba som skötare än som syrra (iallafall inom psykiatrin). Dessutom kommer jag att vara x-vak nu, vilket innebär att jag får åka på vak till KS om det är en somatiskt sjuk patient som kräver psykiatrisk övervakning (oftast efter självmordsförsök). Vet inte vilket ord jag ska använda utan att det låter helt fel, men det känns kul med lite andra arbetsuppgifter och det känns som att det kan bli väldigt intressant. Nu är det ju som det är helt enkelt, och ju mer fördelar jag ser med det desto mer ser jag fram emot att jobba mina ströpass. 

 

Frågan är bara vad tusan jag ska göra med all fritid. Jag är inte van att ha fritid längre. Alla normala människor kommer ju att jobba när jag sover eller är ledig. Ska jag försöka skriva klart min bok? Börja plugga ryska igen? Lära mig spela gitarr? Gå till en sångpedagog? Ta mc-kort? Repetera anatomi? Lära mig laga mat? Börja fitness-träna? Gå en fotokurs? När jag tänker efter lär jag nog inte ha några problem med att fylla min fritid ändå...  

 

Puh! Äntligen, äntligen så har jag klarat histo-tentan. Såhär lättad har jag inte känt mig på länge; det känns som att en stor, mörk skugga har lyfts från mina axlar. Aldrig mer ska jag behöva traska med tunga steg och sänkt huvud genom Biologihusets korridorer. Aldrig mer ska jag behöva krångla med passerkort hit och nycklar dit. Aldrig mer ska jag behöva släpa på tunga mikroskop och försöka krångla med mig preparatlådor på samma gång. Vilken lycka!

 

Jag har varit övertygad om att jag har något typ av fel på mina ögon, som har gjort att jag är helt oförmögen att urskilja olika strukturer. Jag har varit övertygad om att jag skulle bli en sån där person som går år ut och år in utan att klara av läkarlinjen, med histon släpande. Jag har varit övertygad om att jag skulle bli en bitter och cynisk person, som gav upp mina läkardrömmar för att istället färdigställa min thriller-deckar-roman och dricka rödvin varje kväll. Känns ju ganska skönt att motbevisa sig själv. Prickade till och med in 8 preparat (8,5 enligt mig eftersom jag ändrade mig på ett preparat) av 10, vilket är bra mycket bättre än vad jag förväntade mig. Den enda jag var helt ute och cyklade på var plexus choroideus. Jag drog till med placenta. Haha. Resten var lätta standardpreparat, typ njure, lever, cerebellum, thymus, hjärtmuskulatur. Jättelätta preparat i förhållande till den förra lådan jag fick. Den enda jag satt och klurade riktigt länge på var binjure, men det löste sig ju till slut.

 

Jag har till och med släppt min aversion genetemot histologi nu. Konstigt det där, så fort det går bra på något tycker man att det blir kul. Samma sak gäller hjärtfysiologin. Jag tyckte den var hemsk att läsa in, men bara för att det gick bra på just de tentafrågorna tyckte jag helt plötsligt att det blev kul. Kardiolog nästa?

 

Annars då. Vi har spenderat en natt i Luleå, som landstinget bjussade på. Sunderbyns sjukhus är verkligen helt galet fint, nu blev jag nästa lite sugen på att söka dit. Ligger bra på AT-rankningen också, vilket jag verkligen kan förstå. Bra planerat, ljust och fräscht. De hade verkligen satsat på oss, det märktes. Vi blev gödda som bara den och bjudna på mat hela tiden, och rundvisningen av sjukhuset kändes välplanerad eftersom vi fick vara med på ultraljud och rädda dockor och grejer. Jag skulle inte ha tvekat en sekund att söka dit, om det inte var för att det ligger så in i helvete långt norrut. 

 

 

Det börjar äntligen bli vår också, bara några snöhögar kvar nu. Årets andra grillning körde vi i onsdags, årets tredje blir på lördag. Hoppas att solen hittar tillbaka till dess. Nåja, nu är det dags för mig att börja ta tag i alla de föreläsningar som jag har halkat efter på, har en (väldigt) stor hög papper som ligger och väntar på mig... 

 

Jag kan som vanligt inte sova fast jag tror att jag är trött, så jag tänkte knåpa ihop ett litet inlägg istället om en sak som jag har funderat mycket på den senaste tiden. Vikt och kroppsbild.

 

Jag blir så himla ledsen när jag hör om folk, framför allt via representanter från det kvinnliga könet, om att de inte känner sig fina eller bekväma i sina kroppar. Jag har aldrig direkt haft några problem med min egen kroppsbild och känner mig överlag rätt nöjd med min kropp som helhet, trots att det antagligen aldrig går att komma ifrån att det finns småsaker som jag skulle vilja ändra på. Därför kan jag bara föreställa mig hur otroligt betungande det måste vara att titta på sig själv och inte kunna känna sig fin.

 

I mina ögon så finns det inte en definition på vad som är fint eller vackert. Vacker är den som är känner sig vacker, och det finns ju inget som kan ta ifrån en person det. Därför tycker jag också att det är så himla synd när folk helt utan eftertanke postar bilder på facebook, där det står att "kurviga kvinnor är riktiga kvinnor" och liknande. Så otroligt idiotiskt. Det är ungefär som att säga att alla som inte är blondiner är fula. Jag förstår inte vitsen med att försöka trycka ned kvinnor (eller personer överhuvudtaget) med en viss kroppstyp eller ett visst utseende, till förmån för en annan. Samma sak skulle självklart gälla om någon la upp en bild där samma sak stod om smala kvinnor, fast det finns väl knappast någon som skulle våga göra det.

 

Jag tror att kvinnor som postar sådana bilder är missnöjda med sin egen kropp och därför kanske helt omedvetet försöker trycka ned folk som inte ser ut som dem. Män som lägger upp såna bilder måste helt enkelt vara korkade. Det finns någon därute, en osäker person med dålig självuppfattning, som kommer att ta åt sig av den bilden och må dåligt över den. Det finns folk som blir sårade av sådana bilder. Internetmobbning. Det är sorgligt att vuxna människor inte har förmåga till mer eftertanke. Man får fan tänka sig för innan man lägger ut bilder om hur "alla" bör se ut eller hur "alla" bör vara. Det finns så mycket som är fint, och jag förstår inte varför man ska vara inskränkt och utgå från att det bara finns ett sätt som är rätt.

 

Godnatt!

 

Jag har börjat inse att jag är minst lika mycket moraltant i labbsalen som jag är när det kommer till sopsortering. Bland det värsta jag vet är när folk sorterar fel, för det kan ju egentligen inte bero på något annat än ren lathet. Sopmarodörer! Det slutar alltid med att jag står och plockar bland gamla äckliga plastförpackningar i insamlingen i korridoren. Att komma dragandes med argument som att man inte orkar håller inte, speciellt i en stad som Umeå där det är så lätt att källsortera. Det är en så enkel sak att göra för miljön, så jag kan verkligen inte förstå vissa människors oengagemang.

 

Lite samma sak gäller i labbsalen. Hur in i helvete svårt ska det vara att fatta att man inte slänger kontaminerade handskar i soptunnan? Jag känner mig något patetisk som hakar upp mig på en sån sak, men det var i princip det första labbassarna sa till oss. Ändå fortsätter folk att slänga handskar i soptunnan. Glömmer att stänga dörren till värmerummet. Glömmer bort gruppnumret och glömmer bort att säga ja på uppropet. Ja, jag/fröken Virrig själv kanske inte är rätt person att komma med några pekpinnar, men jag blir så less på att folk inte kan ta till sig av enkla instruktioner. 

 

I övrigt vet jag inte om jag har fått ut så mycket av labbarna, förutom att jag har blivit sjukt bra på att uppskatta mängden vätska i ett eppendorfrör bara genom att titta på det. Kan ju alltid vara bra att kunna liksom. Partytrick. I övrigt känns det mest som en övning i att lära sig läsa instruktioner. Förra veckan gjorde vi en labb där bara instruktionerna var på 15 sidor. Snark. Den här fredagsftermiddagen har spenderats med att svabba omkring bakterier i bloddroppar och jästdroppar och fylla i en massa plus i en tabell. Ungefär lika upphetsande som det låter.    

 

Det är en fantastisk mängd särskrivningar i labbgenomgångarna också. Blev nästan lite imponerad av den här: Värd cellens yt receptorer. Två särskrivningar på två ord. Way to go!!!