Lättnad
Kategori: Allmänt
Puh! Äntligen, äntligen så har jag klarat histo-tentan. Såhär lättad har jag inte känt mig på länge; det känns som att en stor, mörk skugga har lyfts från mina axlar. Aldrig mer ska jag behöva traska med tunga steg och sänkt huvud genom Biologihusets korridorer. Aldrig mer ska jag behöva krångla med passerkort hit och nycklar dit. Aldrig mer ska jag behöva släpa på tunga mikroskop och försöka krångla med mig preparatlådor på samma gång. Vilken lycka!
Jag har varit övertygad om att jag har något typ av fel på mina ögon, som har gjort att jag är helt oförmögen att urskilja olika strukturer. Jag har varit övertygad om att jag skulle bli en sån där person som går år ut och år in utan att klara av läkarlinjen, med histon släpande. Jag har varit övertygad om att jag skulle bli en bitter och cynisk person, som gav upp mina läkardrömmar för att istället färdigställa min thriller-deckar-roman och dricka rödvin varje kväll. Känns ju ganska skönt att motbevisa sig själv. Prickade till och med in 8 preparat (8,5 enligt mig eftersom jag ändrade mig på ett preparat) av 10, vilket är bra mycket bättre än vad jag förväntade mig. Den enda jag var helt ute och cyklade på var plexus choroideus. Jag drog till med placenta. Haha. Resten var lätta standardpreparat, typ njure, lever, cerebellum, thymus, hjärtmuskulatur. Jättelätta preparat i förhållande till den förra lådan jag fick. Den enda jag satt och klurade riktigt länge på var binjure, men det löste sig ju till slut.
Jag har till och med släppt min aversion genetemot histologi nu. Konstigt det där, så fort det går bra på något tycker man att det blir kul. Samma sak gäller hjärtfysiologin. Jag tyckte den var hemsk att läsa in, men bara för att det gick bra på just de tentafrågorna tyckte jag helt plötsligt att det blev kul. Kardiolog nästa?
Annars då. Vi har spenderat en natt i Luleå, som landstinget bjussade på. Sunderbyns sjukhus är verkligen helt galet fint, nu blev jag nästa lite sugen på att söka dit. Ligger bra på AT-rankningen också, vilket jag verkligen kan förstå. Bra planerat, ljust och fräscht. De hade verkligen satsat på oss, det märktes. Vi blev gödda som bara den och bjudna på mat hela tiden, och rundvisningen av sjukhuset kändes välplanerad eftersom vi fick vara med på ultraljud och rädda dockor och grejer. Jag skulle inte ha tvekat en sekund att söka dit, om det inte var för att det ligger så in i helvete långt norrut.
Det börjar äntligen bli vår också, bara några snöhögar kvar nu. Årets andra grillning körde vi i onsdags, årets tredje blir på lördag. Hoppas att solen hittar tillbaka till dess. Nåja, nu är det dags för mig att börja ta tag i alla de föreläsningar som jag har halkat efter på, har en (väldigt) stor hög papper som ligger och väntar på mig...
