Det går ganska bra nu
Kategori: Allmänt
Den här kursen innefattar (till min stora förtret) väldigt mycket labbar, och idag kom vi igång med dem. Eller kom igång och kom igång, vi gjorde typ ett utstryk av bakterier på agar. Inte superavancerat direkt, men jag kan ändå inte hjälpa att mina tankar bara flyger iväg till den gången på gymnasiet då min hand råkade börja brinna i labbsalen. Japp. Ungefär så praktisk är jag. Bäst att jag håller mig borta från brännarna.
För att kunna labba var vi även tvungna att hämta ut en läkarrock. Låter säkert supertöntigt men i min värld är det ganska stort att kunna gå till någon av automaterna i kulverten, knappa in sitt personnummer och få ut en läkarrock. EN LÄKARROCK!!! En riktig läkarrock. Jag har verkligen hakat upp mig men det är i princip den ultimata symbolen för mitt livsmål, så kan inte hjälpa att jag tycker att det känns lite coolt iallafall.
Fick för övrigt precis reda på att jag klarade sista osof-tentan. Tycker att det känns rätt dumt att hålla på och trycka upp sånt i ansiktet på folk, men jag är så sjukt lättad. Jag har ingen tilltro till mig själv alls, någonsin, och utgår alltid från att jag har kuggat. Jag tycker att det är imponerande med folk som kan gå ut från tentasalen, sträcka på ryggen och självsäkert säga att det gick bra. Själv sjunker jag alltid ihop som en hösäck och säger att det har gått skitdåligt. Med tanke på att jag kuggade histon så har mitt självförtroende varit kört i botten, så under tre jobbiga veckor har jag nu gått omkring och varit övertygad om att det har gått åt helvete. Det känns ju bra att kunna motbevisa sig själv. Ett till misslyckande skulle nog ha varit mer än vad jag skulle kunna hantera. Jag är inte van vid att misslyckas. Därför kanske det ändå var bra för mig att kugga histon; man måste ju kunna hantera motgångar också. Nu gäller det bara att ta tag i den förbannade, helvetes, satans mikroskoperingen också. Igen.
En annan bra grej är att jag ska flytta från den här jobbiga och lyhörda korridoren. Den har flippat ur totalt. Den indiska läkaren som bodde här flyttade tillbaka till Indien och in kom en ny stjärna, en spansk professor på 40+. Han röker på rummet och har alltid dörren mot korridoren vidöppen, så all rök kommer ut i korridoren. Öppnar jag dörren kommer röken in till mig, eftersom jag bor mittemot. Den spanska och grekiska tjejen verkar ha öppnat ett gemensamt kollektiv, tillsammans med alla sina kompisar. Det är tusen människor här hela tiden som skrattar och skriker och ockuperar köket. Jag måste helt enkelt härifrån. Från och med sommaren och under hela nästa termin kommer jag att bo i en jättefin lägenhet i Berghem, Umeås bästa område i mina ögon. Bara i andra hand, men det får duga så länge. Jag får liksom inte fastna här. Ska dit och skriva kontrakt ikväll, känns så himla kul.
I ett av de här husen kommer jag att bo!
