sternocleidomastoideus.blogg.se

Jag vet inte var mitt huvud har varit de senaste dagarna. Nog för att jag vet att mitt habitualtillstånd är lika med lätt förvirrad, men jag tycker ändå att det har varit värre än vanligt den senaste veckan. Min första skidsemester någonsin var total katastrof, och jag skulle antagligen kunna skriva en hel bok enbart om hur jag tappade bort en stav och lämnade tillbaka tre stycken till skiduthyrningen, eller om hur jag råkade stjäla ett par skidor och lämnade tillbaka två par. Det sjukaste är att jag "åkte omkring" (aka plogade mig som bara den nedför de gröna backarna) på ett par stulna skidor en hel dag utan att ens reagera på att de såg annorlunda ut eller inte satt helt perfekt. Snubbens min när jag slängde upp skidorna på disken i skiduthyrningen och han stammade fram att "det här är inte våra skidor" och "det här har nog aldrig hänt förut" medan jag kontrade med att "jag tycker att alla skidor ser likadana ut" är helt obeskrivlig. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag valde att skratta. Jag skrattar fortfarande varje gång jag tänker på hans minst sagt frågande min. 

 

Resten av veckan har fortsatt i samma förvirrade tillstånd. Varenda jävla dag den här veckan har jag lyckats spilla te/kaffe på mina nya, fräscha, ljusa vårjeans. Jag har satt på mig min ryggsäck upp-och-ned flera gånger, så att innehållet har trillat ut. Jag har varit ungefär 2 mm från att råka sticka in en kniv rätt in i min stackars korridorgrannes rumpa. Jag har dragit på vad jag har utgått ifrån har varit lypsyl på läpparna, och insett att det i själva verket är svart läppstift (ja, jag har av outgrundliga anledningar svart läppstift i min ryggsäck). Jag har suttit under denna fredagseftermiddags föreläsningar och antecknat på helt fel slides (jag tyckte att de såg likadana ut, men det var de inte). Måste dock säga att det sistnämnda mest berodde på att jag blev något ofokuserad då min käre vän ställde frågan som vi alla har funderat på: "vad är det för syfte med att skalbaggar bajsar?" och för att resten av föreläsningen mest handlade om hur man drar ut 8 meter långa bandmaskar ur rumpan och parasiter som äter upp ansikten. (Om någon undrar över svaret på bajsfrågan så svarade ST-läkaren att det är för att skalbaggarna tycker om det). 

 

Nu är jag lite smålullig, efter att ha slagit till på en hamburgertallrik + öl för 99 spänn. Det finns så många fördelar med att bo i en studentstad, insåg jag precis. Fast att gå och försöka införskaffa ett födelsedagskort till sin pappa när man är salongis är ungefär lika klokt som att gå och handla mat när man är vrålhungrig. Fick för mig att det var en jätterolig idé att köpa ett kort med en gris på, med texten "glamourgirl". Herregud. Dessa fredagseftermiddagar alltså.